månadsarkiv: maj 2016

Borta!

jag har haft hundar sedan jag var 10år gammal. Min första kull valpar hade jag 1980. Många har sagt till mig –  att du måste ha många minnen av alla hundar genom åren så att du skulle kunna skriva en hel bok. kanske, men man glömmer en del också. Ett minne som poppar upp hände för ett par år sedan, det var höst och kvällarna hade börjat bli mörka. Tore och jag hade kvällsrastat hundarna och alla var inne, trodde vi. Min ”skugga”  Ultimate Beauty Misurata ”Tilda” saknade jag efter ett tag. Tore hade redan gått och lagt sig när jag sprang ut för att ropa på henne. Hon kommer alltid när jag kallar men inte nu. jag började bli hysterisk för jag visste att något hänt i och med hon inte kom fram. Jag for upp för trapporna in till Tore att nu måste du komma och hjälpa till att leta efter ”Tilda”. Med ficklampan i högsta hugg sprang vi ut igen, vi gick nere i vår rasthage som är 3 tunnland stort inhägnat. Letade överallt och ropade, men ingen Tilda. Tårarna rann på mig för jag såg framför mig att någon kidnappat henne eller att hon låg död någonstans. Vi fick ge oss och gå in för att ringa polisen. på väg in såg Tore att källardörren stod på glänt, hoppet kom, då kanske hon var där, men nej, ingen Tilda kom fram när Tore ropade. jag gick in och jag vet inte varför jag öppnade dörren till trappan som leder ner till källaren, men där står en glad ”Tilda” och viftar på svansen som om inget hänt! Hon hade alltså gått in genom källardörren och vidare upp för trapporna och satt nu snällt och väntade på att någon skulle öppna dörren åt henne så att hon också kunde gå och lägga sig i min säng. Ohh..kunde hon inte sagt något, normalt är hon absolut inte den tystaste hunden. Men jag var lycklig att hitta min lilla ”Tilda”

LIVET

Tänk att var gång det föds en ny kull valpar i vår kennel anser vi detta som ett litet mirakel! Nya liv som ser dagens ljus. Fast inte än på 10 dagar när de öppnar sina små ögon. Finns det något roligare i en uppfödares liv än valpar i huset? Att följa deras utveckling vecka för vecka. Bara glo på dem och se vad de hittar på. Härligt!

I Fredags var det Coco’s tur att bli mamma, hon nedkom med 4+2 valpar en hane är svart/silver resten är svarta. Hon är underbart duktig mor till sina små. Om man ska säga något om Coco, hon är en sansad och lugn tik, har tålamod. Pappa till valparna är vår buse Ethan, han har alltid något sattyg på gång. Han är väldigt duktig på att klättra, vill kalla honom för apa, om han vill någonstans så ska han dit! Vi har en hög grind in till köket, när han var valp ville han gärna komma in i köket där han visste att maten fanns. Vid grinden står ett litet cafebord samt en tvfåtölj, vad gör Ethan, upp på fåtöljen och vidare till bordet för att sedan klänga sig över grinden! Allt går bara man vill är hans motto! Nu som stor pojke är det mest löptikar som hägrar. Vi har en rastgård ute där löptikar får vara, vid den finns en blomsterhylla, väldigt hög, men det hindrar inte Ethan, han klättrar upp på den, som den apa han är, och försöker den vägen ta sig in i rasthagen. Nu är avståndsberäkning inte hans starka sida så han skulle aldrig klara av att ta sig in i rasthagen. men vaddå, man kan väl prova!