Tänk att var gång det föds en ny kull valpar i vår kennel anser vi detta som ett litet mirakel! Nya liv som ser dagens ljus. Fast inte än på 10 dagar när de öppnar sina små ögon. Finns det något roligare i en uppfödares liv än valpar i huset? Att följa deras utveckling vecka för vecka. Bara glo på dem och se vad de hittar på. Härligt!

I Fredags var det Coco’s tur att bli mamma, hon nedkom med 4+2 valpar en hane är svart/silver resten är svarta. Hon är underbart duktig mor till sina små. Om man ska säga något om Coco, hon är en sansad och lugn tik, har tålamod. Pappa till valparna är vår buse Ethan, han har alltid något sattyg på gång. Han är väldigt duktig på att klättra, vill kalla honom för apa, om han vill någonstans så ska han dit! Vi har en hög grind in till köket, när han var valp ville han gärna komma in i köket där han visste att maten fanns. Vid grinden står ett litet cafebord samt en tvfåtölj, vad gör Ethan, upp på fåtöljen och vidare till bordet för att sedan klänga sig över grinden! Allt går bara man vill är hans motto! Nu som stor pojke är det mest löptikar som hägrar. Vi har en rastgård ute där löptikar får vara, vid den finns en blomsterhylla, väldigt hög, men det hindrar inte Ethan, han klättrar upp på den, som den apa han är, och försöker den vägen ta sig in i rasthagen. Nu är avståndsberäkning inte hans starka sida så han skulle aldrig klara av att ta sig in i rasthagen. men vaddå, man kan väl prova!